You know

Det är kallt i Stockholm, och ännu kallare i Sundsvall. Trots det är jag varmast där.

Just nu sitter jag i hörnet på min säng med massa kuddar och myser i WCT-jackan jag fick låna av Axel. Den är alldeles för stor, och i och med det helt underbar. Jag saknar värmen, rummet, soffan, chips, cola, godis, film och mys. Allt med Axel helt enkelt.
Ibland vill jag bara döda alla människor, för att de inte har uppfunnit en teleporteringsmaskin till mig.
Det finns inget jobbigare än saknad man inte kan göra något åt.

Att min ekonomi dessutom hindrar mig från att vara där åtminstone varje helg, gör ju inte saken bättre. Med 500kr av studiebidraget (rest. går till mat) är 440kr tur/retur med buss till Sundsvall rätt mycket, och begränsar mig till en resa/månad.
Dock kommer ju Axel hit en gång/månad också, meeeeeeeeen det är så jobbigt ändå med distans.
Fast, om inte mobil eller msn skulle finnas vet jag inte vad vi skulle göra. Vi klarar oss faktiskt väldigt bra, trots allt.

Det finns stunder då jag bara vill slita sönder något, när hela kroppen spänner sig av frustration, för det sliter inom mig när jag inte kan vara hos den jag älskar när jag behöver och vill.

you know that it's worth every treasure on earth