Born to Run

Information för er som vet att jag är Miss Känslokall, så...
grät jag hysteriskt n o n s t o p i en timme i natt.

Jag grät så jävla mycket att det kändes som hela kroppen skulle vända sig ut och in, och som att hjärtat var på väg upp genom halsen och ut.
Flera gånger var jag på väg till diskhon för att jag trodde att jag skulle spy.

Det började med att jag skulle lyssna på Born to Run,
även kallad Lisas favoritlåt.
Och det var då jag bröt ihop.

Allt jag tidigare förträngt och inte tänkt på kom nu som en vårfors och fick mig att förstå allt det där som alla sakligt förstått.
Vad jag inte ville att vi skulle växa upp, varför inte bara stanna så här som vi är?

I couldn't face a life without your light

Det kan jag fortfarande inte.

Lisa, Rebecka, Julia och Erica, ni är allt för mig.

Jag inser nu att jag inte alls är så stark när jag är ensam. Klart jag kunde vara det förut, när det var högst tio minuter till (nu börjar jag nästan gråta igen...) var och en av er om något hade hänt eller om jag ville umgås bara.
Nu är det inte längre tio minuter och cykelavstånd, utan snarare tre timmar och en massa pengar om man skulle vilja beställa tågbiljett för återförening NU.

Även om vi kommer leva olika liv, med olika förutsättningar och med olika personer runt omkring, så kommer ni alltid finns hos mig.
Vad är väl filmkvällar, grillning, bio och bakning om man jämför med att ni för alltid kommer finnas i mitt hjärta?