Brustet hjärta

Jag ska bli nunna, ingen mer kärlek för mig.
Mamma var bestämd. Dvs inget giftermål för mig med varken klänningen eller skorna.
"Du har ju redan en svart klänning"
Ursäkta, men vad är det för argument?
När jag påpekade att hela hennes garderob är svart så gick hon.

Sedan efter att vi hade gått ut ur affären så försökte jag övertyga mig själv om att det inte var så snyggt, och att klänningen nog inte passade min kropp och att skorna inte alls var så där snygga.
Så säger min underbart förstående syster de väl valda och tröstande orden:
"ALLTSÅ, du FATTAR inte hur jävla snygg du var!!!"
Då var jag nära en gråtattack. Nästan i alla fall.

Som tur är har jag ju åtminstone en kärlek och giftermål och allt kvar.
Axel alltså, och han är egentligen värd klänningen och skorna tusen gånger om.