Kan ju passa på att slänga upp en egobild, och underrätta er om att Axel kommer hem ikväll.Om flygplanet är snällt.
I hope so.
Och så är jag hos honom om två veckor.
Det är så underbart att sitta på tåget, och veta att det är 20 minuter kvar tills jag får gå av tåget och in i stationshuset, där jag vet att världens finaste människa sitter och väntar på mig. För att han älskar mig.
Och veta att jag kommer gå emot honom och le med hela mitt ansikte, se honom rakt i ögonen, men kolla bort lite ibland för att det blir too much happiness, men sedan kolla på honom och le med varenda partikel av mitt hjärta, ända fram tills jag ställer ifrån mig min väska på golvet och låter världens bästa armar omfamna mig. Första kramen och kyssen på tre veckor är underbar.
Skulle nog bara säga att jag älskar Axel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar