Time will take us all

Det här med att jag vill hoppa av skolan, för att ha tid med att göra - för mig (vem fan annars egentligen?) - viktigare saker är på något sätt som att ha fått reda på att man fått obotlig cancer.

Så här:
Tänk dig att du har precis fått reda på att du har cancer, och har en obestämd tid kvar att leva. Skulle du då prioritera skolan framför saker du verkligen vill göra?

Vad jag skulle göra är att hoppa skolan, leva alla dagar jag får som mina sista och i och med det göra saker som t.ex. umgås med människor som jag verkligen tycker om. Jag skulle fotografera så mycket som möjligt, och göra utställningar. Jag skulle spendera pengar och resa, och jag skulle gå på spelningar.
Jag skulle helt enkelt tänka på mig själv, och det... Det skulle kännas så jävla skönt!

Visst, det kan tyckas som en rå och okänslig liknelse, för det är ju "ett privilegium" att få gå i skola och ha tillgång till utbildning, och tänk vad många som skulle ge allt för att få gå i skola.
Och att jag inte borde jämföra mitt förbannat bra och friska svenneliv med någon som kanske har tio dagar kvar att leva pga cancer.

But what to do?
Jag kanske är jävligt egoistisk, hata mig om du vill, men om inte jag mår bra hur ska jag då kunna ta vara på "gåvan" att kunna leva?