You'll never know what the future brings

Läs Inlägg1 för att förstå det här inlägget bättre.

Alltså, jag ska klargöra några grejer (för alla som bryr sig):

• Jag har inte problem med/i skolan
• Jag har alltid varit "skoltrött", detta handlar inte om nåt sånt

Jag känner mig själv väldigt väl och detta är något som jag verkligen borde ta seriöst. Det många tror är att jag har fått motgångar i skolan och tycker att det är jobbigt. Tvärtom, matten (som var det enda jag var orolig för) går kanon, alla lärare verkar gilla mig och alla arbeten går jättebra osv.

Det är bara det, varför ägna hela dygnet åt en utbildning som jag ändå inte "kommer ha nytta av".

Jag vet, all kunskap är viktig och så vidare. Jag vet, att alla värdesätter en gymnasieutbildning i CV:t högt. Jag vet, "men du kommer ju ångra dig sen".

Jag vill inte leva för att bygga upp en framtid som kanske aldrig kommer. Vad jag vill är att hålla på med det jag älskar att göra, samtidigt som jag vill leva mitt liv som sextonåring. Iofs är den tiden slut om några månader, men som ung människa då.
Då menar jag inte att jag vill vara ledig om dagarna för att kunna vara uppe hela nätterna och supa och festa, nej jag vill kunna utnyttja hela dygnet för att utforska allt.
För att kunna fota dagligen, för att kunna fota nattfoton, för att kunna gå på konserter, för att kunna resa runt och fota, träffa nya människor och få inspiriation.

Man lär sig av sina erfarenheter, men vad för erfarenheter om det verkliga livet bygger vi upp i skolan? Lägg ner.

"Tänk om du inte vill hålla på med det här längre om fem år då?"
You'll never know what the future brings!
Eftersom jag hittills inte har tröttnat, och jag verkligen trivs obeskrivligt mycket när jag fotar, och efter jag fotat när jag får visa upp vad jag gjort och (i bästa fall) dessutom får betalt för det.
Skulle jag tröttna på att fota, har jag alltid skrivandet.
Skulle jag sluta skriva, har jag alltid jättemånga andra saker jag är bra på.
Som jag skulle kunna leva på.
Annars har jag alltid familj och vänner, som jag vet skulle stötta mig och hjälpa till.

I värsta fall, ja, då får jag väl gå någon kurs/utbildning!
Det kan ju inte bli värre.

Men, det jag precis nyss skrev, om att tröttna och misslyckas, skrev jag inte om mig själv egentligen. För, det är verkligen inte något jag skulle tillåta mig själv att göra.
"Jag läste din blogg. Gör vad du vill, för så länge du gör nåt du vill så klarar du det! Jag glömde nog bort vem jag pratade med förut. Jag menar, det är ju Du!"
"Det spelar ingen roll om du går i skolan, jag är säker på att du klarar allt ändå"
Vet ni hur mycket det betyder när ni säger så där?

Även om jag är en självständig person, med självförtroende uppe i skyarna, så behöver jag er mer än ni tror.
"Man kan inte göra en höna av en fjäder"
Jag skulle vilja säga att jag är alla fjädrarna, men för att göra hönan fullständig krävs ögon, näbb och ett hjärta. Det är vad ni är.
Yay, charmant. Ni behövs i vilket fall som helst.

Cheers, Sofie.