Åt helvete för fan

Fy fan.

Jag vet inte vad det riktigt är, har aldrig känt så här.
Jag orkar bara inte skolan längre.

Alltså, jag har aldrig gillat skolan, men ändå gått dit och gjort det jag behövt (oftast lite mindre) för att få VG/MVG.
Men nu, så har min motivation försvunnit med 100%, och jag ser ingen anledning att gå till skolan längre.
Visst visst, skiter jag i skolan kommer jag att ångra mig sen. Ja, det låter ju så.
Tänk om det aldrig blir något sen?

Jag, som de flesta som känner mig ordentligt vet, är inte som alla andra. Jag vet redan nu exakt vad jag vill syssla med i mitt liv, och vet också att det jag vill kan jag också göra. Kommer jag också göra, rättare sagt.
Jag ska bli fotograf, författare och egen företagare. That's it. The three magic F's.

Och, helt ärligt, vem kollar vad man har för betyg när man visar upp sina bilder?
Vem kollar vad man har för betyg när man lämnar in sin bok till ett förlag?
Skulle jag kolla mina egna betyg i mitt företag?
Ett ärligt svar är Ingen kollar betygen.

Det enda jag vill göra nu är att slippa skolan, som ändå inte ger mig mycket alls,
och bara fotografera och skriva hela dagarna.
Lära mig mer, träffa nya människor, skaffa nya kontakter.
Resa runt, fota, skriva, fota konserter, träffa band.

Vara den jag är. Visa upp det jag kan för världen.

"Åh, en liten rebell, vad sött. Det går över, du måste ju ha en utbildning kära du"

Åt helvete. För fan.
Jag är inte som alla andra, kommer aldrig bli det.
Jag dör om jag inte får utveckla mina idéer.

Och jag har inte skrivit ett ord på min bok sedan skolan började. Då har vi inte ens haft mycket läxor/prov.

Nu måste jag gå till skolan, missade de två första tågen, och det är faktiskt inte meningen.
Mamma är arg på mig, men hon förstår inte att jag faktiskt försöker och att jag inte egentligen vill vara dålig elev, för jag hatar att inte göra bäst ifrån mig. Prestationsångest?
Förlåt.