I can't...

Who can deny these butterflies?

Idag var en sån dag jag gärna levt kvar i länge. Bara krascha tiden och leva den obekymrat.
Axel var här.
Vi kollade film, käkade godis, myste, bakade äpplepaj och skildes åt.

Om man ska vara så, så regnade det när vi gick hemifrån. Och det gjorde det inte innan på dagen.
Anyway, jag hatar att säga hej då när det innebär att personen försvinner från mig och Sthlm upp till Sundsvall.

När du gått betraktar jag spåren efter dig:
de lyckliga rynkorna kring mina ögon.

Kom hem sedan efter avsked och pratade i telefon non-stop med Bka, Lisa, Bka och mamma.
Ingen skola imorgon heller.

Så i min återfunna ensamhet redigerade jag en bild på mig själv:


Godnatt!