Let's forget we're running out of time.

I'm not the person... nej jag är inte en sån person som tar ut tråkiga saker i förväg, ingen som är negativ och heller ingen som är vidare blödig (inte så jag visar det iaf, hehe.)
MEN NU!
Det är sex dagar kvar nu, tills allt är slut. Över. Finito.
Jag kommer aldrig mer få sitta i samma klassrum som de 26 idioter och störningsmoment som jag fått göra från 6an tills nu.

Jag kommer aldrig få höra Fridas värmländska, aldrig hennes högljudda skratt som kommer så där oväntat. (som alltid följs av ett grymtande läte)
Jag kommer aldrig få höra Josefines fnittrande när hon får skrattanfall på de mest opassande och mest irriterande tiderna, och aldrig få höra henne säga "LÄGG DET MED SIDAN NERÅT!" när hon får tillbaka ett provresultat.
Jag kommer aldrig få höra Linus perfekta hej-jag-är-en-gammal-engelsman-som-tror-att-jag-äger-världen-engelska.

Aldrig få höra Louise och Lisa fnittra tillsammans.
Aldrig få bli djupt förbannad på Daniel för att han är så jävla dryg på lektionerna mot allt och alla.
Aldrig få vinna fotbollsmatcher eller innebandyturneringar med Terese.
Aldrig få uppleva Gunnarssons och HPs oootroliga skol(k)anda.
Aldrig få höra Rs makt över alla utan ryggrad på klassråden.

Jag kommer aldrig få höra när Rebecka och Erica blir tillsagda av valfri lärare (det händer alltid) när de pratar för mycket. Kommer heller aldrig få höra när Rebecka fortsätter att prata efter tredje tillsägningen. Trots att resten av klassen är totally pissed.
Vad jag dock fortfarande kommer att få höra är Rebecka prata...

Aldrig kommer jag få höra Samuels "Titta påååå'na..." och aldrig aldrig Inkins tystnad under svensklektionerna för att sedan dra till med "Jag tror jag har kommit på ett nytt ordspråk..."

Jag kommer aldrig få be Niclas och Emil flytta på sig för att de sitter på min och Lisas plats (vilket de egentligen inte gör, eftersom jag och Lisa inte ska sitta där från början...)
Jag kommer aldrig få sitta bakom Hannah, Julia och Elin och be om sudd, pennvässare eller att de ska slå Olle.
Jag kommer aldrig få spela poker med Oscar och heller aldrig få uppleva hans utflippade tvillingbror som kommit på besök oftare på senaste tiden... (?)

Jag kommer aldrig skratta åt Patrik för hans otroligt bästa kommentarer.
Smakprov:
Linus har en tröja med texten "Jag är inte dum, det blir bara fel när jag tänker"
och säger till Patrik: Den här borde du ha, Patrik!
Patrik: Nej, den är för liten för mig.

Och, jag kommer aldrig få höra Olles andningar eller få hans saliv över mig när pollenperioden drar igång.

Jag kommer heller aldrig någonsin ha så bra mentorer som Astrid och Ann-Britt.

Jag kommer flytta i från allt jag känner och vet är bra/dåligt, flytta si så där 33mil, fyra timmar här i från.
Stockholm - staden som lockar och som ger mig bra utbildning.
Karlstad - staden som har allt förutom min framtid.
Sofie - tjejen som är dum i huvudet och skriver ett blogginlägg om det.

Jag vill bara säga att jag kommer sakna det vi haft.
Jag kommer sakna mornarna när man kommer försent och hör Astrids lite milt arga röst ut i korridoren:
VEM HAR TAGIT PENNVÄSSAREN?